Ni vet hur det är, men vaknar, supertaggad inför tävlingen! Man åker dit och är lika supertaggad. Supertagget övergår i superfokus (förhoppningsvis) någon gång på väg till start.

Så var det för mig idag, men sen tog det stopp.
Hälsenan/vaden gjorde så ont att jag visste varken in eller ut.
Det var bara att vända tillbaka till TC.
Folk tittade kanske fundersamt på en när man kommer gående i fel riktning tävlingsklädd och med kompassen i högsta hugg. Det kändes inte som att det var läge att börja:
-Jag är skadad
-Hälsenan gör ont
-Asså jag är inte dum i huvudet, jag vet att det här är vägen till TC och inte till start
Så folket fick undra bäst dom ville.
GRATTIS till alla ni som vann, superbra jobbat :)


Så nu hoppas jag verkligen verkligen att det här går över så jag kan få springa 10-mila!! Håller alla tummar som finns.

Sara