Så nu ska jag försöka sammanfatta hela helgen utan att det blir för tråkigt att läsa... Vart ska jag börja?

Jo, börjar lördagen med att gå upp klockan 5.45, ganska jobbigt när man somnade 23.00 dagen innan... Hursom helst så släpade man ner sig till Sundsta parkeringen och satte sig i bussen
 Lite flumm som vanligt, men sen så blev det tystare och tystare. Den vägen var HEMSK!! Brukar aldrig bli åksjuk, inte ens på den superslingriga vägen till dalarna men den här gång var jag tvungen att sätta mig längst fram.
Lydia och jag satt där och hade det här intelligenta samtalet:

-Ska du spy?
-Njae...
-Om du spyr, spyr jag!
-Spyr du så gör jag också det!
-Här ta en påse.
-Ta en påse du med...

Men ingen spydde, tack och lov!

 Suddig bild från ett blåsigt TC
Alla tyr-ungdommar var mycket duktiga och reste 3 tält tillsammans med ledarna bara för att några minuter senare mötas av den här synen:
 Nerblåst....

Sen så började vi boxas istället. Jag blev fälld. Sen försökte jag och Sofie fälla Jesper men vi var inte så timade... Försökte hoppa upp på han men trillade bara ner och sen skulle vi vira in honom i tältsnören men det fattade inte jag så jag började knuffa på hans ben när Sofie hade räknat till tre och började springa runt honom som en vild indian...

 Sen så tittade vi på starten istället och skrek på alla vi kände och några till. Nu började jag bli nervös, för när man varit sjuk i en vecka och fortafarande inte är helt hundra så vet man att man inte spring särskilt fort, mer i snigeltakt faktiskt.
Men det vara bara att börja värma upp och se hur det kändes.

När jag väl fått kartan i handen så släpper allt. Så jag tryckte på rejält upp mot startpunkten och känner att det här, det kommer gå fint. Tar två placeringar innan jag har hunnit till den lilla skärmen som markerar startpunkten. När jag kommer dit och det börjar lite uppåt så känner jag att oj, det här går inte.
Så det är bara att sakta ner. Under resten av banan så håller jag ungerfär samma takt som några 11åriga killar, mest tack vare att dom måste stanna var tredje meter ungefär för att läsa kartan...

Kommer i mål och när jag kommer ner från den där bro-grejen så möta jag av min lagledare, pappa, farmor, farfar, faster, kusin, farbror och mamma i telefon.
Ehm hallå har vi släktträff nu eller vad händer...?


Mer kommer senare..

Sara