Myc var som vanligt suupermyys och som vanligt med blandade resultat. Att åka till myc är precis som att skicka pappa till affären för att köpa lördagsgodis. Man kan aldrig vara säker på vad som kommer erbjudas!

På fredagen körde vi en parksprint i Moraparken och i stadsdelen som ligger precis brevid. Jag var liivrädd och väldigt nervös för om mitt knä skulle hålla och om det gjorde det, skulle jag då äntligen få revanschen från mitt pinsamma resultat på SM? Svaret blev JA! Trots liiiiten knäkänning och några riktiga klantsaker runtefter banan så sprang jag i mål med ett ganska glatt humör. Den största glädjen låg naturligtvis i att knät höll och jag blev nästan tvungen att springa lite till för att verkligen känna att jag kunde springa. Det var även mysigt att träffa alla igen på sprinten och ni gör mig så glad alla vänner<3 Slänger in en bild här på elitlöparen Sara Hale som många känner igen..


(bild av Hanna bayard) -> http://hannabayard.blogg.se/

 

Assåå rimmen var sådär halvbra. Men allt kom idag. Verkligen allt! Först fick jag helg eftersom jag går på falu flum och inte har några lektioner på fredagar. Sen när jag gick hem höll jag på att krocka med en älg, eller inte en riktig. Bara en utklädd.. Och jaa, falubor är konstiga.

Sen när jag kom hem hade mejlboxen typ svämmat över. Både den till FB och till FC(det som falu flum jobbar från). Men nu har jag svarat på allt behövligt och kastat allt som kunde kastas. En skön känsla vill jag lova!

Imorgon ska jag ta mig en sovmorgon. När jag sedan vaknar ska jag ta en mysmorgon med hundpromenad, låångfrukost och slappslapp. Efter det står det hårdplugg på schemat men sen drar jag till Mora. Feett niice. Dock är jag lite orolig för alla, verkligen alla som jag har pratat med ska få bo på tc. Verkligen alla utom vi från kåre. Vi ska liksom bo i bergkarlås precis som förra året alldeles för långt ifrån alla andra. Men än har jag inte gett upp. Jag får fjäska som bara den för någon stackars ledare som kanske kan skjusa hem mig lite senare på kvällen. Man vill ju inte missa allt det roliga!

Något som många orienterare har i sina hem är en kartsamling. Jag hittade min under sängen idag. Kartor är lite som dammråttor. De liksom samlas i alla hörn när det inte fyller någon funktion längre. Men ibland letar man fram dem och granskar dem noga. Jaa inte dammråttorna förstås, nu snackar jag om kartorna. Detta gjorde jag idag. Jag hittade kartor från oringen i udevalla när jag sprang D11. Fatta liten man va! Banorna som kändes som omöjliga att klara av då var så enkla att jag började skratta. Lite läskigt att jag fortfarande minns precis hur jag sprang och vilka bommar jag gjorde även fast det var 6 år sen.

Nää efter detta inlägg vill jag bara säga -ha en trevlig kväll!

xoxo Jenny

Till helgen blir det MYC och jag vill bara visa de här bilderna för att reta Jenny lite...

Jag vet att jag har varit extremdålig. Men man behöver massa tid för att bearbeta en motgång. Motgång det hade jag defenetivt på SM. Trodde inte man kunde bomma 11 minuter på en sprint. Folk.. jag har lyckats! Mer vill jag inte berätta.. det gör mig fortfarande deppig.

Men annars var karlstad gggrymt! Eller jaa... ett ganska dåligt lopp på lördagen samt att mitt knä svullna upp så jag kunde inte springa på söndagen. Men bortsett från detta var Karlstad ggggrymt! Massa flumm med kåriter, sara och de andra och massa godis! Bättre är det svårt att bli.

Lite orolig är jag över mitt knä. Jag kunde varken springa eller cykla idag så terrängloppet imorgon och 800 metersloppet på lördag är redan borträknat. Har bokat tid hos någon läkare så han får trolla bort det. Jag tänker inte missa MYC för detta!

/Jenny

Igår hände det något riktig kul här i Karlstad! SPRINT-SM!!!

Hahaha den bilden är den mest klockrena jag någonsin tagit alltså!

Jag blir så avis! 10mila är det roligaste som finns! Och så får man inte åka på det!!!

Aja.. nästa helg så är det sprintSM och j-cuper i karlstad. Då får man åka till sköna värmland och träffa sara i pauserna på hennes dansuppvisningarna. Dessutom får man träffa alla andra karlstamänniskor som man saknar över vintern. Nu i helgen så är det mot avesta som jag ska åka. Spännande taggande och superroligt! Det ska bli skönt att få tävla i välkänd dalaterräng. Denna helg ska jag inte springa ett steg fortare än vad jag kan orientera om jag så ska gå banan. Inte bomma en meter!

Jag och Elias sover över i Avesta så vi slipper åka emellan. Det är kanske bara 10-12 mil dit men det är ändå skönt att kunna ta sovmorgon på söndag. Denna gång ska även kameran med så ni får se hur en klassisk dalatävling med DD-cup för ungdomarna går till. Sorgligt att man inte längre får springa i DD-cupen men det är så de blir när man är junior. Smällar man får ta helt enkelt.

Såå jag hoppas att alla går superrätt i helgen för det tänker då jag göra!! Ha en trevlig helg alla!:D

/Jenny



randomBild från oringen. Den får tala för sig själv.

Här kommer fortsättningen på min helg i Finspång.

Så nu ska jag försöka sammanfatta hela helgen utan att det blir för tråkigt att läsa... Vart ska jag börja?

Jo, börjar lördagen med att gå upp klockan 5.45, ganska jobbigt när man somnade 23.00 dagen innan... Hursom helst så släpade man ner sig till Sundsta parkeringen och satte sig i bussen
 Lite flumm som vanligt, men sen så blev det tystare och tystare. Den vägen var HEMSK!! Brukar aldrig bli åksjuk, inte ens på den superslingriga vägen till dalarna men den här gång var jag tvungen att sätta mig längst fram.
Lydia och jag satt där och hade det här intelligenta samtalet:

-Ska du spy?
-Njae...
-Om du spyr, spyr jag!
-Spyr du så gör jag också det!
-Här ta en påse.
-Ta en påse du med...

Men ingen spydde, tack och lov!

 Suddig bild från ett blåsigt TC
Alla tyr-ungdommar var mycket duktiga och reste 3 tält tillsammans med ledarna bara för att några minuter senare mötas av den här synen:
 Nerblåst....

Sen så började vi boxas istället. Jag blev fälld. Sen försökte jag och Sofie fälla Jesper men vi var inte så timade... Försökte hoppa upp på han men trillade bara ner och sen skulle vi vira in honom i tältsnören men det fattade inte jag så jag började knuffa på hans ben när Sofie hade räknat till tre och började springa runt honom som en vild indian...

 Sen så tittade vi på starten istället och skrek på alla vi kände och några till. Nu började jag bli nervös, för när man varit sjuk i en vecka och fortafarande inte är helt hundra så vet man att man inte spring särskilt fort, mer i snigeltakt faktiskt.
Men det vara bara att börja värma upp och se hur det kändes.

När jag väl fått kartan i handen så släpper allt. Så jag tryckte på rejält upp mot startpunkten och känner att det här, det kommer gå fint. Tar två placeringar innan jag har hunnit till den lilla skärmen som markerar startpunkten. När jag kommer dit och det börjar lite uppåt så känner jag att oj, det här går inte.
Så det är bara att sakta ner. Under resten av banan så håller jag ungerfär samma takt som några 11åriga killar, mest tack vare att dom måste stanna var tredje meter ungefär för att läsa kartan...

Kommer i mål och när jag kommer ner från den där bro-grejen så möta jag av min lagledare, pappa, farmor, farfar, faster, kusin, farbror och mamma i telefon.
Ehm hallå har vi släktträff nu eller vad händer...?


Mer kommer senare..

Sara

I helgen sprangs det 10mila. Som jag sagt var jag inte helt frisk och det märktes. 11åriga killar höll ungerfär samma takt som mig på en violett bana. Kan inte påstå att det kändes så himla bra...
Inomhusdusch var riktigt bra asså, tummen upp för det..
Starten
Efter 17.00 sådär började det roliga
Men jag är fortfarande alldeles för trött för att skriva om det. Ni får hålla er till tåls en dag till

Sara