• Gå fram till en tjej på ett disco som man tror är ens kompis och rycka bort henne från din killkompis som hon antagligen försöker ragga upp för att få dansa lite med den som du tror är din kompis...

• Säga att amerikanska filmer är fåniga när dom enda inom synhåll är 3 amerikaner...

• Säga(väldigt högt) "NEEEJ? Är det HON??" när man får förklarat för sig vem som kliver in genom dörren...

• Trilla av cykeln inför en VÄÄÄLDIGT lång toalettkö...

• Snacka skit om en kille när hans kompisar står 3 meter bort...

• Köra gångtävlingar som innehåller moment som: spermie-gång, längsta-möjliga-kliv-så-fort-som-möjligt-gång i en husvagns-gata...

De flesta ur alla lag.. Verrrryy nice!

Jenny

Ett utav sommarens bästa dygn är ju helt klart U10 när man är en orienterare under 19. I år gick U10 i jämnhöjd med Götene och jag måste säga att terrängen föll mig rätt bra i smaken. Staffeter är en riktig favorit för mig, det blir liksom mer man mot man i en stafett. Spänningen över hur mycket konkurrenterna och farten påverkar alla löpare till att göra större eller mindre misstag som ger utslag över hela tävlingen. Fruktansvärt likt friidrott, kanske lite utav en förklaring till min kärlek för budkavlar.

Som i de flesta fallen blev jag placerad att springa förstasträckan vilket jag var otroligt glad över! Jag har enda sen jag varit liten fått tagit förstasträckan och jag har verkligen aldrig haft något emot det. Dock blev uppladdningen inte som jag tänkt mig. Efter kvällsmaten på fredag kväll kände jag en välbekant ilning i huvudet och strax efteråt började svarta fläckar att förstöra lite delar av synfälten. Japp.. jag hade fått migrän. Det blev till att ta mina migränpiller(som jag egentligen inte vill använda då jag tror de är rätt starka) och krypa ner i sovsäcken på en gång. Jag somnade fort men innan jag gjorde det hann jag tänka ut en reservplan för hur laget skulle kunna lappas ihop och jag vaknade med migränen. Som tur var behövdes inte planen.. (det var nog tur det för 11 åriga wilma skulle nog inte ha velat springa förstasträckan) när jag väcktes halv 4 kändes huvudet tungt men den värsta smärtan var borta. Det var bara upp och ladda. Migränen hade fått mig att inte känna hungern kvällen innan och därför smällde jag i mig en dunderfrukost på 5 mackor och massa blåbärssoppa.. Helt otroligt att man kan vara så hungrig den tiden på dygnet.

Innan start är det som rutin att jag får höra samma saker..

Spring inte för fort

Var inte först till startpunkten

Tro på dig själv

Och bladibladibla…

Som vanligt vet jag att ingenting som jag lovar dem runtomkring kommer gå i uppfyllelse när starten går. Men faktum är att jag var bara tvåa till startpunkten denna gång.. ett STORT steg framåt!! ;) Banan gick sådär. Bomma första och fick jaga ikapp.. var i täten vid tredje, bomma fjärde, var i täten till radion och sen kom storbommen! Vet inte hur mycket jag tappade men springa fick jag då göra för att komma ikapp ytterligare en gång.. konkurrenterna måste tyckt jag varit sämst eftersom jag sprang ikapp och om samma människor 3 gånger.  Dock förstod jag inte hur bra jag måste ha sprungit förrän bloggbästis Sara kom hoppandes och sa att jag hade växlat ut som 2a.. typ 20 min efter att jag kommit i mål.

Laget kom 9 och vi fortsätter att vara läskigt stabila. Under de senaste 7 åren har vi varit topp 10 alla gånger! Killarna kom 4a men var nöjda med det efter 2 sjuklingar hade ringt och sagt nej till resan. Underbara resultat, människor och maaassa stämning! Inte mycket som toppar denna natt..

Jag har inte än fått tag på människorna med alla bilder... men jag ska försöka att hitta några så snabbt som möjligt! :)

/jenny

Nu är jag hemma från en underbar vecka med underbara, bevärliga, roliga och helt galna upplevelser!

Kommer sakna alla trevliga orineterare.
Kommer inte sakna regnet och leran.

Jag har varit riktigt dålig på att ta bilder från årets o-ringen och dessutom så har jag ingen kamerasladd här där jag sitter ute på landet.

Dom få bilder jag har kommer ni få senare när jag sitter vid datorn inne i stan. Tillsammans med lite trevliga händelser från veckan.
Det ni här har ni att se fram emot är:
*Hur man skämmer ut sig, på så många sätt som möjligt
*Flipperspelare eller orienterare?
*Konsten att få kläderna torra när allt och alla är blöta
*EN SUPERSNYGG BILD PÅ MIG OCH JENNY!!!!

Just nu sitter jag mest och deppar för jag ska springa näst sista sträckan på ungdomens 10mila på lördag vilken om jag inte minns helt fel är drygt 3 km lång.
I vanliga fall så hade jag varit supertaggad att kötta järnet och allt sånt MEN (tony irving-feeling) jag kan ju knappt gå!!!
Dumma dumma sena på utsidan låret!
Jag har tydligen fått något som kallas löparknä och för er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är när en punkt i knät och en annan punkt i höften gör så ont när man springer att man börjar fundera om det är så att skelettbitarna håller på att komma ut ur kroppen.
Men nej, det är bara så att senan mellan punkterna är för kort...
Kul? nej
I-landsproblem? Ja

Nu ska jag skärpa till mig och lägga mig i solen.
SEE YOU PÅ U10!!


Sara